När man börjar spara i aktier och fonder ställs många inför valet mellan ett investeringssparkonto (ISK) och en kapitalförsäkring (KF). På ytan ser de ganska lika ut: båda beskattas med schablonskatt, båda är enklare än ett aktie- och fondkonto och båda är populära alternativ i Sverige. Men det finns viktiga skillnader som gör att det ena kontot kan passa bättre än det andra beroende på sparmål och situation.
Både ISK och KF beskattas utifrån en schablon baserad på statslåneräntan plus ett påslag. Det betyder att du betalar en låg årlig procentsats på hela kontots värde, oavsett om du gör vinst eller förlust. Skillnaden i skatt mellan de två kontona är i praktiken obefintlig.
Den stora skillnaden ligger alltså inte i beskattningen, utan i hur kontona är uppbyggda och vilka regler som gäller kring ägande, uttag och arv.
ISK är det vanligaste alternativet och passar nästan alltid bäst för småsparare. Du äger själv de aktier och fonder du köper, och du har full kontroll över sparandet. Uttag är enkla att göra och det finns inga begränsningar i hur ofta du kan sätta in eller ta ut pengar.
För den som sparar till sig själv, vill ha enkelhet och inte behöver särskilda villkor kring arv eller försäkringslösningar är ISK oftast det bästa valet.
Kapitalförsäkring är i grunden en försäkringsprodukt. Det betyder att du inte äger aktierna och fonderna direkt, utan försäkringsbolaget gör det åt dig. Du äger istället försäkringen. Det låter som en teknikalitet men har praktiska konsekvenser.
En stor fördel är att du kan skriva in förmånstagare. Det gör KF till ett bättre alternativ för den som vill styra vem som ska ärva pengarna om något händer. Vid dödsfall går kapitalet direkt till den angivna förmånstagaren utan att passera dödsboet.
KF är också ofta bättre för den som handlar mycket med utländska aktier. Skälet är att utländsk källskatt på utdelningar hanteras mer effektivt. I många fall kan försäkringsbolaget återkräva hela eller delar av skatten, vilket gör att du som sparare inte förlorar lika mycket på utdelningarna. På ett ISK är återbetalningen mer osäker och kan ta lång tid.
Nackdelen med kapitalförsäkring är att du inte har samma direkta ägande. Det kan göra processen mer begränsad om du vill rösta på bolagsstämmor eller om du föredrar full kontroll. Vissa försäkringsbolag har också regler kring hur ofta du kan ta ut pengar, även om det i praktiken brukar vara flexibelt hos de stora aktörerna.
För den som sparar långsiktigt till sig själv är ISK nästan alltid det bästa valet. Det är enklare, mer flexibelt och passar perfekt för regelbundet fondsparande eller långsiktig aktieinvestering.
För den som däremot sparar mycket i utländska utdelningsaktier, eller vill kunna styra vem som ska få pengarna vid dödsfall, kan kapitalförsäkring vara ett bättre alternativ.
Investeringssparkontot, ISK, är för de flesta svenskar det bästa sättet att spara i aktier och fonder. Skatten är låg, deklarationen enkel och det finns inga begränsningar i hur ofta du får köpa eller sälja. Men även om ISK nästan alltid är rätt val finns det situationer där det faktiskt inte lönar sig.
Den största skillnaden mellan ISK och ett aktie- och fondkonto är beskattningen. På ett ISK betalar du en årlig schablonskatt baserad på kontots värde, oavsett om du gör vinst eller inte. På ett aktie- och fondkonto däremot betalar du skatt först när du säljer till vinst.
Det betyder att ISK kan bli dyrt om avkastningen är låg eller negativ. Om börsen går ner ett år får du ingen möjlighet att kvitta förluster mot vinster. Du betalar ändå schablonskatten. För den som sparar mycket försiktigt kan det därför ibland vara bättre med ett aktie- och fondkonto.
ISK lönar sig när avkastningen är högre än schablonskatten. Om du till exempel placerar pengar i breda aktiefonder eller långsiktiga aktier brukar det löna sig tydligt. Men om du istället väljer räntefonder eller obligationer med låg avkastning kan skatten ta en så stor del av vinsten att det inte blir värt det.
Det här gäller särskilt under perioder när räntorna stiger. Eftersom statslåneräntan styr schablonskatten kan skatten öka snabbt, medan en räntefond inte ger tillräckligt i avkastning för att väga upp det.
En annan situation där ISK inte lönar sig är om du låter stora summor ligga som kontanter på kontot. Även om pengarna inte växer beskattas de ändå varje år. För den som vill parkera kapital till låg risk under längre tid är ett vanligt sparkonto med ränta nästan alltid bättre.
På ett aktie- och fondkonto kan du kvitta förluster mot vinster. Det kan ge stora skattefördelar om du haft en dålig utveckling. På ISK finns ingen sådan möjlighet. Om du köper en aktie för 100 kronor och säljer den för 50 blir det en förlust – men skatten beräknas ändå på hela kontots värde. För aktiva investerare som tar hög risk och gör många dåliga affärer kan detta vara en nackdel.
Även om de flesta småsparare inte märker det finns det också en annan begränsning. Alla tillgångar kan inte ligga i ett ISK. Du kan spara i aktier, fonder och vissa börshandlade produkter, men inte i onoterade aktier eller vissa typer av obligationer. Om du vill ha en bredare portfölj kan du behöva ett aktie- och fondkonto eller en kapitalförsäkring vid sidan av.
Investeringssparkontot, ISK, har blivit det vanligaste sättet att spara i aktier och fonder i Sverige. Men även om själva kontotypen är densamma oavsett bank kan villkoren, utbudet och användarupplevelsen skilja sig en hel del. Därför är det en klok idé att fundera lite på var man vill öppna sitt ISK. För de flesta sparare landar valet mellan Avanza och Nordnet, de två största nätmäklarna på den svenska marknaden.
Ett ISK fungerar likadant rent skattemässigt oavsett vilken bank du väljer. Skatten beräknas på samma sätt och reglerna är identiska. Det som skiljer är istället faktorer som:
För en småsparare som mest vill månadsspara i fonder kan enkelhet och låga avgifter vara viktigast. För den som är mer aktiv och handlar mycket aktier kan tillgången till olika marknader och flexibla verktyg väga tyngre.
Avanza har blivit det mest populära valet för ISK i Sverige. Plattformen är mycket användarvänlig, appen är enkel att navigera i och det är lätt att hålla koll på sitt sparande. Utbudet av fonder är enormt, och många av de mest populära indexfonderna finns helt utan avgift.
En annan fördel är att courtagekostnaderna är mycket låga för småsparare. Du kan handla aktier för små summor utan att avgifterna äter upp vinsten. För den som vill komma igång smidigt och inte krångla för mycket är Avanza därför ofta det bästa alternativet.
Nordnet är den största konkurrenten och ett starkt alternativ för den som vill ha lite mer flexibilitet. De erbjuder samma typ av ISK som Avanza men har också tjänster som passar mer aktiva investerare, som tillgång till fler utländska börser och möjlighet till belåning av portföljen.
Nordnet har också satsat på sociala funktioner, som sitt sparforum där man kan följa andra investerare. För den som vill ha mer inspiration och ett bredare spektrum av investeringar kan Nordnet kännas mer komplett.
Eftersom det är tillåtet att ha flera ISK finns det egentligen inget som hindrar dig från att testa både Avanza och Nordnet. Många gör just det för att jämföra plattformarna och se var de trivs bäst. Skatten påverkas inte av hur många ISK du har, utan beräknas på hela sparandet tillsammans.
Investeringssparkontot, ISK, har blivit den vanligaste sparformen i Sverige för den som vill investera i aktier och fonder. Det är enkelt, skattemässigt fördelaktigt och smidigt att använda oavsett om du är nybörjare eller mer erfaren investerare. Men hur gör man egentligen för att öppna ett ISK, och vilken bank är bäst?
Att öppna ett ISK är förvånansvärt enkelt och kostar ingenting. De flesta banker och nätmäklare erbjuder det direkt via nätet. Processen är i princip densamma oavsett vilken aktör du väljer:
Det tar bara några minuter och du kan börja sätta in pengar och investera direkt efter att kontot är skapat. Det finns alltså inga blanketter, väntetider eller avgifter för själva kontot.
När det gäller ISK är det framför allt två aktörer som sticker ut: Avanza och Nordnet. Båda är nätmäklare med stort fokus på sparande och investeringar, och de erbjuder i stort sett allt du behöver som småsparare.
Avanza har blivit synonymt med ISK för många svenskar. Plattformen är användarvänlig, appen är smidig och utbudet av fonder och aktier är mycket brett. För den som vill komma igång enkelt och få en tydlig överblick över sitt sparande är Avanza ofta det bästa valet. Courtagekostnaderna är dessutom låga, särskilt för småsparare.
Nordnet är den stora konkurrenten och har länge varit populär bland mer aktiva investerare. De erbjuder samma typ av ISK som Avanza men har även tjänster som passar den som vill handla mer aktivt, till exempel handel på fler utländska börser. Appen och plattformen är också moderna, och kostnaderna ligger på en liknande nivå som hos Avanza.
Både Avanza och Nordnet erbjuder gratis ISK, låg skatt och ett brett utbud av fonder och aktier. För de allra flesta småsparare är det därför ingen avgörande skillnad vilken av dem man väljer. Det handlar mer om vilken plattform man trivs bäst med.
En del väljer att öppna ISK hos båda för att kunna jämföra. Det går alldeles utmärkt, eftersom det är tillåtet att ha flera ISK-konton. Skatten påverkas inte av hur många konton du har, utan beräknas på hela sparandet sammantaget.
Investeringssparkontot, ISK, har blivit det vanligaste valet för svenskar som vill börja spara i aktier och fonder. När kontot infördes var tanken att göra sparande enklare, och det har verkligen fått genomslag. För småsparare är det nästan alltid det mest fördelaktiga alternativet, både skattemässigt och praktiskt. Men varför är det så, och finns det några undantag?
En av de största fördelarna med ISK är att det tar bort krånglet med deklaration. På ett vanligt aktie- och fondkonto måste du redovisa varje försäljning, varje vinst och varje förlust. För många småsparare blir det ett stort hinder eftersom det kräver både tid och noggrannhet.
Med ISK slipper du det helt. Skatten beräknas istället schablonmässigt på värdet av kontot, och banken rapporterar allt direkt till Skatteverket. Det gör att även den som sparar små summor kan känna sig trygg med att allt blir rätt utan extra arbete.
För småsparare är schablonskatten en stor fördel. Istället för att betala 30 procent på vinsterna, som på ett vanligt konto, betalar du en låg årlig procentsats på hela ditt innehav. Det innebär att du kan köpa och sälja fonder eller aktier hur ofta du vill utan att skatten ökar.
På lång sikt blir skillnaden stor. Även små vinster som återinvesteras får växa utan att beskattas direkt. Det gör att ränta-på-ränta-effekten blir starkare, vilket är särskilt värdefullt för den som sparar mindre belopp varje månad.
Småsparare gynnas också av att ISK inte har några krav på stora insättningar. Du kan börja med några hundralappar i månaden, och kontot fungerar lika bra oavsett belopp. Många banker och nätmäklare erbjuder dessutom gratis kontoöppning och låga avgifter, vilket gör att det inte kostar något extra att komma igång.
Att spara små summor på ett aktie- och fondkonto är också möjligt, men där riskerar du att en vinst beskattas direkt med 30 procent. Med ISK blir avkastningen friare att växa till något större.
För småsparare som sparar långsiktigt, till exempel till pensionen eller framtida projekt, är ISK nästan alltid bäst. Vinsterna kan växa över tid utan att skatten äter upp dem längs vägen. Det är ett konto som uppmuntrar långsiktighet eftersom du får fördelarna av enkelhet och lägre beskattning på köpet.
Det finns situationer där ISK inte är optimalt, men de är ovanliga för småsparare. Om du till exempel har väldigt låg avkastning eller bara låter pengarna stå stilla på kontot kan schablonskatten göra att det hade varit billigare med ett vanligt sparkonto. Samma sak gäller om du investerar i tillgångar som inte går att hålla på ett ISK, till exempel vissa typer av obligationer.
Men för den genomsnittliga småspararen som sätter in pengar regelbundet och placerar dem i aktier eller fonder är ISK nästan alltid det mest förmånliga.
nvesteringssparkontot, ISK, är idag den vanligaste sparformen för aktier och fonder i Sverige. Många ser det som det enklaste sättet att bygga ett långsiktigt sparande tack vare enkel beskattning och smidiga regler. Men något som inte alltid diskuteras är vad som faktiskt händer med ett ISK när kontoinnehavaren går bort. Eftersom kontot ofta innehåller både pengar och värdepapper är det en central fråga för både spararen själv och för anhöriga.
När en person med ett ISK avlider avslutas kontot automatiskt. Det kan inte ärvas eller överlåtas vidare på samma sätt som ett vanligt sparkonto. Istället förs värdepapper och pengar över till dödsboet. Det betyder att själva ISK-strukturen försvinner, och kapitalet hanteras därefter som vanliga tillgångar.
Dödsboet blir den nya juridiska ägaren tills arvet är färdigutrett och tillgångarna har fördelats mellan arvingarna. Banken tar hand om de praktiska stegen, och arvingarna behöver inte själva ordna flytten av tillgångarna i det inledande skedet.
En detalj som kan vara bra att känna till är att schablonskatten för ISK beräknas även det år då kontoinnehavaren avlider. Skatten beräknas på hela årets genomsnittliga värde, precis som vanligt, och tas upp i den sista deklarationen för den avlidne. Därefter beskattas inte kapitalet i ISK-form längre, eftersom själva kontot har upplösts och tillgångarna flyttats till dödsboet.
Det gör att sparandet på ett ISK får en skattemässig slutpunkt i samband med dödsfallet, och från det ögonblicket beskattas tillgångarna på det sätt som gäller för dödsboet eller för de arvingar som senare får ut arvet.
Alla tillgångar som finns på ISK – aktier, fonder, obligationer och kontanter – förs över till dödsboet. De behåller sitt marknadsvärde och kan antingen säljas av dödsboet eller överföras direkt till arvingarna när arvskiftet genomförs.
Om arvingarna väljer att ta emot tillgångarna i form av värdepapper, till exempel aktier, förs de över till respektive arvtagare till ett nytt konto utanför ISK. Det kan till exempel vara ett aktie- och fondkonto. Arvingarna får alltså inte ett nytt ISK i den avlidnes namn, utan de behöver själva välja om de vill placera kapitalet i ett eget ISK i framtiden.
En skillnad mellan ISK och vissa andra sparformer, som kapitalförsäkring, är att man inte kan skriva in förmånstagare. Det finns alltså ingen möjlighet att bestämma i förväg vem som ska ärva tillgångarna direkt från kontot. Allt som finns på ISK går via dödsboet och följer arvsordningen eller det som står i eventuellt testamente.
Det kan vara en viktig punkt för den som vill styra hur sparandet ska fördelas vid sin bortgång. Om man vill ha en lösning med direkta förmånstagare kan en annan sparform ibland vara mer lämplig.
För arvingarna innebär ett ISK vid dödsfall oftast en ganska enkel process. Banken kontaktar dödsboet, skickar information om innehaven och för över kapitalet. Dödsboet får sedan fatta beslut om försäljning eller fördelning.
Det enda man som sparare egentligen behöver tänka på i förväg är att det inte går att låsa fast kapitalet i en viss struktur eller hos en viss person. ISK är utformat för att vara flexibelt och enkelt under spararens livstid, men det innebär också att det inte är ett konto som lever vidare på samma sätt efter ett dödsfall.
Det korta svaret är att ja, du kan ha hur många ISK-konton du vill. Det finns inga begränsningar i lagen och bankerna tillåter det utan problem. Men frågan är snarare varför man skulle vilja ha flera konton, och i vilka situationer det faktiskt gör skillnad.
Rent juridiskt finns det ingenting som hindrar en person från att öppna flera ISK. Du kan ha ett konto hos varje bank eller flera konton hos samma bank. Många sparare har till exempel ett konto på sin vanliga storbank och ett hos en nätmäklare för aktiehandel. Andra öppnar flera ISK på samma ställe för att hålla olika typer av investeringar åtskilda.
Skattereglerna förändras inte beroende på hur många konton du har. Skatten beräknas på hela ditt sparande, och summan från alla dina ISK läggs ihop när skatteverket räknar ut hur mycket du ska betala. Det betyder att det inte spelar någon roll om du har ett stort konto eller tio mindre – slutskatten blir densamma.
För många är det en ren ordningsfråga. Vissa vill skilja på långsiktigt pensionssparande och mer kortsiktig aktiehandel. Andra tycker det är praktiskt att ha ett konto för aktier, ett annat för fonder och kanske ett tredje för experimentella investeringar där man tar högre risk.
En annan anledning är att man vill prova olika banker. En sparare kanske trivs med sin nuvarande bank för vanliga fonder men vill testa en nätmäklare med lägre courtage för aktier. Då kan man öppna ett nytt ISK utan att behöva avsluta det gamla.
Det finns också familjesituationer där flera konton gör livet enklare. Om du till exempel sparar både till dig själv och till dina barn kan det vara bra att separera sparandet i olika konton för att hålla koll.
Den största nackdelen med att ha flera ISK är egentligen bara administrationen. Det kan bli lite mer att hålla reda på, särskilt om du sprider ditt sparande på olika banker. Men eftersom deklarationen sköter sig själv påverkar det inte skattehanteringen.
En del kan också uppleva att det blir svårare att få en samlad överblick över hela sitt sparande. Har du konton på flera ställen kan det vara bra att använda en app eller ett verktyg för att se allt på samma plats.
Kort Svar: Det finns ingen gräns för hur mycket pengar du får ha på ett ISK-konto. Du kan spara precis så mycket som du vill, och systemet är utformat för att passa både småsparare och den som redan byggt upp ett större kapital.
Utförligt svar: Investeringssparkontot, ISK, har blivit den vanligaste sparformen för aktier och fonder i Sverige. Anledningen är enkel: enkel beskattning och ofta lägre skatt än på ett vanligt aktie- och fondkonto. En fråga som många ställer sig, särskilt när de börjar spara större summor, är om det finns en gräns för hur mycket pengar man får ha på ett ISK.
Det korta svaret är att det inte finns någon övre gräns. Du kan ha allt från några hundralappar till flera miljoner på ditt konto. Det finns inga lagar eller regler som sätter ett tak för saldot, och bankerna begränsar dig inte heller. Men även om du får ha hur mycket som helst finns det några praktiska saker att tänka på som påverkar om det är fördelaktigt eller inte.
Det finns inga insättningsgränser och inga maxbelopp kopplade till ISK. Det gör att både småsparare och de med mycket kapital kan använda kontot på samma sätt. Det är alltså helt tillåtet att placera hela sitt sparkapital i ett ISK om man vill.
Även om det inte finns ett tak så är ISK beskattat genom en schablonskatt som beräknas på statslåneräntan plus ett litet påslag. Skatten tas ut oavsett om du går med vinst eller inte, och det innebär att det kan vara smart att tänka igenom hur mycket pengar du faktiskt placerar där.
När räntorna är låga är skatten försumbar i förhållande till möjlig avkastning, och då lönar sig ISK i nästan alla lägen. Men när räntorna stiger kan det påverka resultatet, särskilt för den som placerar stora summor i räntefonder eller andra tillgångar med låg avkastning.
Ett vanligt misstag är att låta stora summor stå som kontanter på ett ISK. Skatten tickar ändå, men pengarna växer inte. På lång sikt blir det en kostnad som hade kunnat undvikas. Om du planerar att låta kapitalet vara helt stilla under längre tid kan ett vanligt sparkonto med ränta vara bättre.
För de allra flesta är ISK det bästa alternativet, oavsett om man sparar små eller stora summor. Men när kapitalet blir riktigt stort är det ofta klokt att fundera på vilken typ av tillgångar man har där. Aktier och fonder med långsiktig tillväxt passar bra eftersom skatten då blir låg i förhållande till avkastningen. Men rena ränteplaceringar eller inaktiva kontanter kan i vissa lägen bli mer lönsamt i andra sparformer.