nvesteringssparkontot, ISK, är idag den vanligaste sparformen för aktier och fonder i Sverige. Många ser det som det enklaste sättet att bygga ett långsiktigt sparande tack vare enkel beskattning och smidiga regler. Men något som inte alltid diskuteras är vad som faktiskt händer med ett ISK när kontoinnehavaren går bort. Eftersom kontot ofta innehåller både pengar och värdepapper är det en central fråga för både spararen själv och för anhöriga.
När en person med ett ISK avlider avslutas kontot automatiskt. Det kan inte ärvas eller överlåtas vidare på samma sätt som ett vanligt sparkonto. Istället förs värdepapper och pengar över till dödsboet. Det betyder att själva ISK-strukturen försvinner, och kapitalet hanteras därefter som vanliga tillgångar.
Dödsboet blir den nya juridiska ägaren tills arvet är färdigutrett och tillgångarna har fördelats mellan arvingarna. Banken tar hand om de praktiska stegen, och arvingarna behöver inte själva ordna flytten av tillgångarna i det inledande skedet.
En detalj som kan vara bra att känna till är att schablonskatten för ISK beräknas även det år då kontoinnehavaren avlider. Skatten beräknas på hela årets genomsnittliga värde, precis som vanligt, och tas upp i den sista deklarationen för den avlidne. Därefter beskattas inte kapitalet i ISK-form längre, eftersom själva kontot har upplösts och tillgångarna flyttats till dödsboet.
Det gör att sparandet på ett ISK får en skattemässig slutpunkt i samband med dödsfallet, och från det ögonblicket beskattas tillgångarna på det sätt som gäller för dödsboet eller för de arvingar som senare får ut arvet.
Alla tillgångar som finns på ISK – aktier, fonder, obligationer och kontanter – förs över till dödsboet. De behåller sitt marknadsvärde och kan antingen säljas av dödsboet eller överföras direkt till arvingarna när arvskiftet genomförs.
Om arvingarna väljer att ta emot tillgångarna i form av värdepapper, till exempel aktier, förs de över till respektive arvtagare till ett nytt konto utanför ISK. Det kan till exempel vara ett aktie- och fondkonto. Arvingarna får alltså inte ett nytt ISK i den avlidnes namn, utan de behöver själva välja om de vill placera kapitalet i ett eget ISK i framtiden.
En skillnad mellan ISK och vissa andra sparformer, som kapitalförsäkring, är att man inte kan skriva in förmånstagare. Det finns alltså ingen möjlighet att bestämma i förväg vem som ska ärva tillgångarna direkt från kontot. Allt som finns på ISK går via dödsboet och följer arvsordningen eller det som står i eventuellt testamente.
Det kan vara en viktig punkt för den som vill styra hur sparandet ska fördelas vid sin bortgång. Om man vill ha en lösning med direkta förmånstagare kan en annan sparform ibland vara mer lämplig.
För arvingarna innebär ett ISK vid dödsfall oftast en ganska enkel process. Banken kontaktar dödsboet, skickar information om innehaven och för över kapitalet. Dödsboet får sedan fatta beslut om försäljning eller fördelning.
Det enda man som sparare egentligen behöver tänka på i förväg är att det inte går att låsa fast kapitalet i en viss struktur eller hos en viss person. ISK är utformat för att vara flexibelt och enkelt under spararens livstid, men det innebär också att det inte är ett konto som lever vidare på samma sätt efter ett dödsfall.